Jag flyttar

HÄR ÄR MIN NYA BLOGG!!!!!

Jag är en ensam stackare...

Alltså kul

SNÄLLA BLOGGARE, TA ÅT ER!!

SKILLNADEN PÅ "DE" OCH "DEM"

PUBLISHED MONDAY, FEBRUARY 20, 2006 IN OTHER

Överallt på internet, i forum, undertexter bloggar och överallt annars där text förekommer används "de" och "dem" ofta åt helvete.

Jag börjar bli trött på att läsa saker som "känner du de?" och "var är dem?", så här kommer två enkla tips för att hålla reda på när man ska använda "de", och när man ska använda "dem".

"HEY" OCH "THEM"

Kan du engelska så kan du antagligen skillnaden på "they" och "them", och kan du det så kan du tänka att "de" är "they", och "dem" är "them".
Så, om du då är på väg att skriva "var är dem?", tänk då på engelska så hör du hur värdelöst det låter: "where are them?".
Lätt som en plätt.

"jAG" OCH "MIG"

Det andra knepet är att ersätta "de" med "jag" och "dem" med "mig". Hör själv:
"känner du jag?" = "känner du de?" = FEEEL
"känner du mig?" = "känner du dem?" = RÄTT

Så, nu vet du skillnaden på "de" och "dem". Och om du ändå inte fattar så använd "dom" istället.

 

Heh, det är inte jag som har skrivit det här...

källa: http://exscale.se/archives/2006/02/20/skillnaden-pa-de-och-dem/


Vem har lurat alla barnen? -de lurade sig själva när de trodde på allt vi sa

Ännu en dag på prao/arbetet har gått och jag är snart bäst på allt. Egentligen borde ni få se en bild på mig i mina kläder och mitt förkläde där jag plutar ut med läpparna och lyfter upp ena benet men det kommer senare ikväll. Nu ska jag öva piano och det har jag sååå lust med(eeh nej).
Det är tragiskt men jag orkar inte riktigt med pianot. Funderar på att sluta.
SKOJA!!!!


inte...

Jag är frän

Iljas har en pojkv... jag menar flickvän, såklart(heeh..), och jag verkligen inte alls lite bitter och sarkastisk för det. Nejdå. Men det märket ni väl själva.
Hon heter Ella och är inte alls som jag trodde(fritt att komma med egna tolkningar!). Hon har gröna Converse och sjunger typ nästan bäst(iallafall i skolan) och det är ett plus i kanten.
Snart ska jag på träning så jag måste byta om. Jag känner mig lite smått mobbad i laget för alla har likadana kläder förutom jag. En hemlig önskan jag haft hela mitt liv är att ha en träningsdräkt som matchar(öhh.... fotbollsmatchAR) restan av laget. Det är en knäpp dröm och egentligen ganska lätt att uppfylla, typ bara att fråga. Fast jag vill ju inte verka desperat efter att passa in.
PS. Det är synd om Erik Grönwall(jag dömer er inte om ni glömt vem det är) för han fick ställa in tre konserter för ingen ville komma. DS

En sista liten sak bara...

Mina händer luktar kylskåp blandat med disktrasa. Det ger mig kväljningar.

Lista på praoiga saker

Detta är saker man gör på min prao:
Normala saker:
  • Göra mackor
  • Baka(vilket jag tyvääärr måste säga inte är min stora talang)
  • Torka saker
  • Ställa in i disken
  • Lyssna på radio
  • Hacka saker
Inte fullt så normala saker:
  • Rensa blomkrukor
  • Gå till återvinningen och(surprise) återvinna saker
  • Få tusen kronor i enkronor i rör att växla in på banken
  • Sortera in yttligare tusen kronor i rör
Fast jag trivs jättebra ändå.

Prao är kuuul

Just nu har jag prao. Denna fantastiskt vackra och soliga(eh) veckan arbetar(oj herregud jag arbetar) jag på ett café vid namn Spuntino, nästa vecka kommer jag koka kaffe på Babel. Babel. Babel.

Alltså Babel som går på tv.
Det där tv-programmet om litteratur där Bob Hansson har haft en kärlekspoesitävling.
Snart är jag kändis

Spring i benen

Jag vet inte vad jag ska göra av min energi. Den finns liksom överallt; tårna, magen, hjärnan. Tillochmed i gallblåsan.

Viktiga personer får viktiga telefonsamtal

Igår var jag på min fösta balettlektion. Det var galet för jag kände att jag äntligen hade funnit något där jag passar in. Det funkade så bra helt enkelt.
Vi har en rysk lärare som har lite problem med att komma ihåg svenska namn och hon verkar inte riktigt var en pratglad typ, men det gör inget.
Oj så kort det blev! Men jag kan skriva lite sen.
Puss

Plötsligt blir man lite personlig mitt i det hela

Hej
Jag tänka faktiskt berätta lite om min familj, bara så ni vet.
Min mamma har ett outtröttligt intresse för cirklar. Dessa finns nu på så otroligt många tavlor i våran lägenhet så att jag nästan börjar tappa räkningen. På kvällarna sitter hon och målar cirklar. Stora som små. Det är hennes pärlor.
Hon sitter resten av kvällarna med att illustrera bl.a skivomslag med glada barn på och hur sockret omvandlas till fett i kroppen. Detta går hon ofta omkring och jämrar sig över att hon måste sätta igång men det blir ofta mycket prat och lite verkstad. Precis som jag.
Pappa åker istället plötsligt iväg till småland för att träffa världens 10:onde rikaste man. Ingvar Kamprad. Efter det kommer han tillbaks med massor av arbete som även han mest pratar om. Så ni förstår ju hur jag blev som jag är. Han älskar ändå när det blir stressigt och han älskar sitt jobb, men helst vill han flytta ut på en skärgårdsö och skriva om sitt liv på en gammal skrivmaskin. Precis som Melker i Saltkråkan är han.
Mina syskon är många. Ganska många i alla fall. 5 stycken är vi totalt men egentligen ses vi alla nästan aldrig. De äldsta har flyttat hemifrån och bor i en 1a på södermalm med vita golv och vita väggar. Kan ni tänka er vad avundsjuk jag är? Min äldsta syster har ett klädföretag eller vad man nu ska kalla det, www.isvision.se. Min andra syster gör mycket. Slarvar bort mobiler, glömmer bort väskor och använder mycket smink. Men det gör de båda. Min yngre småbröder är båda matvägrare och kommer aldrig överens. Det blir jag som får gå emellan.
Adjö

Hej jag heter Agnes och gillar att prata om mig själv

Hej. Vet ni vad? Nu jävlar, nu ska jag börja blogga igen. Tror jag iallafall.
Att blogga är som en drog. När man väl börjar kan man inte sluta. Jag slutade blogga för en halv evighet sedan men fortfarande när någonting har hänt mig eller jag hittar finaste bilden eller köpt något otroligt bra så blir min första tanke: Oj, det här ska jag skriva om på bloggen! Men sen kommer jag på att jag inte bloggar. Det låter nästan lite tragiskt men det är det inte. Man blir lite trött på bloggandet ibland. Ganska ofta för att vara ärlig.
Men nu försöker jag igen!
Adjö Herr muffin

RSS 2.0