Plötsligt blir man lite personlig mitt i det hela

Hej
Jag tänka faktiskt berätta lite om min familj, bara så ni vet.
Min mamma har ett outtröttligt intresse för cirklar. Dessa finns nu på så otroligt många tavlor i våran lägenhet så att jag nästan börjar tappa räkningen. På kvällarna sitter hon och målar cirklar. Stora som små. Det är hennes pärlor.
Hon sitter resten av kvällarna med att illustrera bl.a skivomslag med glada barn på och hur sockret omvandlas till fett i kroppen. Detta går hon ofta omkring och jämrar sig över att hon måste sätta igång men det blir ofta mycket prat och lite verkstad. Precis som jag.
Pappa åker istället plötsligt iväg till småland för att träffa världens 10:onde rikaste man. Ingvar Kamprad. Efter det kommer han tillbaks med massor av arbete som även han mest pratar om. Så ni förstår ju hur jag blev som jag är. Han älskar ändå när det blir stressigt och han älskar sitt jobb, men helst vill han flytta ut på en skärgårdsö och skriva om sitt liv på en gammal skrivmaskin. Precis som Melker i Saltkråkan är han.
Mina syskon är många. Ganska många i alla fall. 5 stycken är vi totalt men egentligen ses vi alla nästan aldrig. De äldsta har flyttat hemifrån och bor i en 1a på södermalm med vita golv och vita väggar. Kan ni tänka er vad avundsjuk jag är? Min äldsta syster har ett klädföretag eller vad man nu ska kalla det, www.isvision.se. Min andra syster gör mycket. Slarvar bort mobiler, glömmer bort väskor och använder mycket smink. Men det gör de båda. Min yngre småbröder är båda matvägrare och kommer aldrig överens. Det blir jag som får gå emellan.
Adjö

Hej jag heter Agnes och gillar att prata om mig själv

Hej. Vet ni vad? Nu jävlar, nu ska jag börja blogga igen. Tror jag iallafall.
Att blogga är som en drog. När man väl börjar kan man inte sluta. Jag slutade blogga för en halv evighet sedan men fortfarande när någonting har hänt mig eller jag hittar finaste bilden eller köpt något otroligt bra så blir min första tanke: Oj, det här ska jag skriva om på bloggen! Men sen kommer jag på att jag inte bloggar. Det låter nästan lite tragiskt men det är det inte. Man blir lite trött på bloggandet ibland. Ganska ofta för att vara ärlig.
Men nu försöker jag igen!
Adjö Herr muffin

Ibland får man för sig vissa saker

Hej.
Detta är något jag är ytterst tveksam till. Bara så ni vet.

RSS 2.0